Uppdatering av nuläget

 Vilket skitväder vi har haft detta år. I skrivande stund är det dimmigt, mulet och regnet piskar den så gott som nymålade träfasaden. Vad hände med våren? Jag kan nog räkna de dagar vi senaste månaden har haft strålade sol morgon till kväll på mina 10 fingrar. Tittar jag på statistiken för genererad solenergi bekräftas mina misstankar. Detta år är utan tvekan det sämsta sett till soltimmar som vi har haft här nere i söder. Då bor vi ändå bara ett antal mil från Karlskrona, en stad som gjort väldigt bra ifrån sig i SVTs sol-liga. 

Denna månaden har jag mestadels ägnat åt överlämning på jobbet. Det verkar som om man strukturerar om projektet helt och hållet och kör vidare med några interna resurser och knoppar av oss konsulter. Hmm, ja vi kostade trots allt 850 kr/timme exkl moms, och har man inte förberett arbetet bättre än att ge oss en uppsättning servettskisser, ja då blir inte slutresultatet mycket bättre än så. Även om man är en erfaren konsult är man ingen tankeläsare, och då vi jobbade mot ett internt system som ingen av oss hade någon kunskap om, hade åtminstone dessa delar behövt vara någorlunda dokumenterade, så hade vi nog kunnat räkna ut resten själv. Tyvärr, inte ens detta orkade de med, utan det var tänkt att vi skulle få en farbror som skulle på deltid svara på en massa frågor när de väl uppstod. Det fanns inledningsvis mängder med frågor och det tog en evighet att utföra en arbetsuppgift då det uppstod en massa missförstånd hela tiden, då han inte var speciellt pedagogisk alls. Nu i efterhand är jag såååååå glad att jag slapp slutföra detta uppdrag.

Min sista arbetsdag är den 30 april. Därefter är jag... arbetslös? Nej, jag är sjukskriven på deltid på grund av stressrelaterade besvär. Dessa har förföljt mig under en längre tid och nu tänkte jag att det är dags att ta itu med dem. Vårdcentralen har varit riktigt bra, och jag har fått en rehab-coach att prata med, som ska bestå gällande alla praktiska utmaningar som följer, då jag aldrig har varit sjukskriven längre än typ 12 dagar. Min plan långsiktigt är att må bättre, starta min firma och om jag inte lyckas hitta något uppdrag under våren/sommaren, ja då blir det fortsatta studier till hösten. Jag fick direkt rekommendationen att anmäla mig arbetslös på Arbetsförmedlingen 1:a maj. Det ska bli spännande, det är väl i princip samma resa som FIRE2025 har gjort. Tydligen var det helt okej att anmäla sig där enbart för att bibehålla sin SGI (som jag skiter i ändå), även om man inte har för avsikt att söka något jobb. Jaja vi får väl se vad som händer.

Vad har jag då behövt ta tag i nu medans jag gått hemma och skräpat på halvtid? Ja, so anställd har man det väl förspänt, med försäkringar, telefon och en massa andra smågrejor. Jag har gjort vad jag kunnat för att "kratta manegen" inför ett nytt liv utan fast anställning:

Bolånen

Då vi är husägare har vi bolån, belåningsgrad är ca 52%. Jag står på 50% och min fru står på 50%. Vi har amorterat mer än vad vi behöver (ca 1,5%/år jämfört med 1%/år enligt amorteringslagen). Jag skickade för någon månad sedan in papper till vår bank där jag ansökte om att minska amorteringarna till ett absolut minimum. Jag vill strypa mängden pengar vi måste betala ut varje månad, då vi utan en fast inkomst blir känsligare sett till kassaflödet och resultaträkningen. Det var inga problem då jag fortfarande på pappret är anställd, banken gick med på att vi endast amorterar 2800 kr/månad. Tack för det. Det blir mindre pengar vi måste betala ut varje månad. Planen långsiktigt har alltid varit att göra ett antal rejäla amorteringar innan min fru säger upp sig och vi går in i FIRE för gott.

Telefon

Jag har under väldigt många år haft ett telefonnummer och telefon från jobbet. Min telefonkostnad har alltså under 15+ år varit 0 kr. Det är det slut med. Min fru använder Hallon, och där kan man tydligen lägga till fler abonnenter till samma konto och då endast betala 89 kr/månad. Då kan jag flytta med mitt nuvarande telefonnummer, som är registrerat på 1000 olika ställen. Nackdelen är att vi delar på surfpotten. Min fru har sparat 85 GB, det bör väl räcka ett tag. Det är egentligen bara när vi är utomlands som vi använder mobildata, wifi finns ju överallt annars.

Försäkringar

Företaget där jag är anställd har ett avtal med S&P där vi kan teckna liv-, sjuk- och olycksfallsförsäkringar till oss själva och familjemedlemmar. Min fru och jag har haft dessa försäkringar för ca 230 kr per månad. Detta är väldigt billigt, men nu är det nu slut med det. Jag har funderat länge och väl på detta och kommit fram till att jag själv inte behöver några som helst försäkringar. Det offentliga har tagit väldigt väl hand om mig under senare tiden, och när det gäller livförsäkring är det ju inte så att man blir räddad till livet om man blir dödligt sjuk (som ett extraliv i Super Mario) utan det är helt enkelt en summa pengar som betalas ut till närmast anhöriga. Då jag har ca 2 miljoner sparat i tjänstepensionen, finns det något som heter återbetalningsskydd. Det betyder att pengarna betalas ut under 5 år till närmast anhörig, istället för att bränna inne. Detta anser jag är en jättebra livförsäkring om jag skulle få för mig att resa till himlen i förtid. Min fru har en sämre anställning än vad jag har och hon har endast en livförsäkring via sin anställning. Då hon fortfarande jobbar och drar in pengar till hushållet anser vi båda att en försäkring gällande olycksfall- och sjukdom är en god idé. Vi tecknade en sådan via LF, där vi är helkunder, den kostar ca 150 kr/månad. Vi sparar alltså en hundralapp per månad jämfört med innan har har vad vi anser ett fullgott försäkringsskydd.

Tjänstepension

Idag ligger min tjänstepension hos Futur, via S&P. Detta har jag försökt komma ifrån i många år. Nu verkar det tack vare att jag säger upp mig som om det blir verklighet. Min tjänstepension kommer att hamna i ett s.k. fribrev, som jag sen kan be Avanza att placera hos dem. Min arbetsgivare måste dock gå med på att jag flyttar tjänstepensionen. Fördelen med detta är att jag får en bättre överblick över mina tillgångar, även om tjänstepensionen är ett sådant sparande som man helst av allt bör glömma bort, och endast pilla med nån gång/år. Jag kommer att placera hela min tjänstepension i Avanza Auto 5. Detta kommer antagligen ta ett antal månader, jag kommer att uppdatera om status för detta någon gång i maj. Min anställning måste ta slut först.

Måendet?

Hur mår jag då? Jo tack, det knallar och går. Idag har vi fått se solen lite, och jisses vad pigg man blir. Fru Snålgris och jag har jobbat en hel del i vår trädgård, rensat och räfsat och sorterat en massa gamla leksaker som har sett sina bästa dagar. Lilla Snålgris har vuxit en del under vintern, och är inte alls intresserade längre av en massa sandlåndeleksaker, som vi har gett bort till en granne längre ner på vägen. Nu är det mobiltelefoner, sparkcylkar och annat som är mer intressant.

Jag har blivit positivt överraskad av bemötandet från sjukvården. Läkaren är toppen, rehabkoordinatorn likaså. Tydligen ska Försäkringskassan ringa mig framöver och kolla hur det står till. Det är lite jobbigt att behlva berätta allt om och om igen, men det är väl så processen ser ut. Tydligen ska jag utredas för eventuell medicinering gällande ångest och stress. Jag är väldigt försiktig gällande alla sorters läkemedel, speciellt "psyktabletter", som jag vet kan föra med sig en massa biverkningar. Dock, om jag ska leva till 100 och ha någon sorts nytta av alla pengar jag sparat, då gäller det att ha full koll på måendet, både fysiskt och psykiskt. Här får jag helt enkelt lita på läkaren, och om de anser att jag kan ha någon nytta av läkemedel, ja då får det väl bli så. 

Finanserna och placeringsstrategin...

Jag har i ärlighetens namn inte orkat bry mig så mycket om pengamaskinen. Värdet har vuxit väldigt mycket under den senaste månaden efter ett riktigt dåligt förra år. Det är alltid kul att se lite tillväxt jämte alla utdelningar. I skrivande stund har jag ca 150000 kr som jag behöver placera någonstans. Jag kommer att göra det enkelt för mig och helt enkelt återinvestera utdelningarna i samma bolag som delade ut. Då slipper jag fundera på vad jag ska köpa. Jag är väldigt nöjd med mina nuvarande innehav, så varför krångla till det ytterligare? Kanske kommer det fler fina ETF-er i framtiden, då kanske jag styr om fler kontanter dit. I nuläget håller jag det dock så enkelt som möjligt.

Har du några frågor om att avsluta sitt arbetsliv som du inte fått svar på? Tveka inte att skriva i kommentarsfältet!

Månadsbrev Mars 2023 (och Glad Påsk!)

 Det är slutet på påskdagen, och här nere i södra delarna av Småland blev vi lovade 15 grader och strålande sol. Jag dubbelkollade med SMHI och Apple Väder, jojomensan, inte ett moln på himlen skulle det vara. Ha! DE kunde inte ha haft mer fel, jag vet inte om meterologerna hade börjat smutta på brännvinet redan på påskafton, för så totalt fel har jag sällan sett flera olika källor ha samtidigt. Vi hade 8 grader och totalt 100% mulet. Vi har varit iväg på en mindre resa idag och 5 mil åt ett annat håll där man påstod att solen skulle skina och temperaturen nudda 16 grader... totalt igenmulet och 9 grader. Sommartiden börjar bra... verkligen.

Hur som helst, mars månad kommer antagligen att gå till historien som en av de mest omtumlande månaden i Herr Snålgris liv. Som ni vet av föregående inlägg var måendet inte precis på topp, det strulade på jobbet, ångest och depression stod i farstun och man ville bara kasta in handduken och trycka på "reset". Eller, varför inte göra som Konungen, och helt enkelt vända blad? Det var nämligen precis vad Herr Snålgris gjorde. Jag har nu sagt upp mig, officiellt. Sista arbetsdag kommer att vara siste april. Därefter är jag pank och fågelfri, bokstavligt talat. Jag har väldigt många innestående semesterdagar, komptid och semesterersättning som ska betalas ut, så den sista lönen kommer antagligen att se ganska trevlig ut, men därefter kommer lönespecifikationerna att vara ett minne blott. Det hela känns väldigt overkligt, men samtidigt väldigt nödvändigt. Pengar är inte allt, hälsa och välmående är viktigare. Om jag hade mått bra av jobbet hade jag kunnat jobba 5 år till, men stress och press är absolut ingenting som jag behöver just nu, och livet som anställd konsult innebär att leva i osäkerhet. Kommer nästa projekt att bli ett superstressigt skitprojekt? Vem vet. 

För några år sedan blev vår lilla firma på 20-talet konsulter en del av en stor drake, och det märks verkligen. Nu är det profit som gäller, inte som innan, mänsklighet och att ha kul på jobbet. Säljarna är mer hänsynslösa än någonsin. Vinstmarginalerna ska stressas upp och upp samtidigt som alla de förmåner vi hade innan, såsom aktieoptioner och liknande har tagits bort. Jag gissar att detta var början på slutet för mig, då jag vet att det kändes väldigt tråkigt och ledsamt när detta uppköp annonserades ut. Jag hade tur som satt fast i ett bra uppdrag med trevliga personer, men det tog tyvärr slut det med under förra året, och det var då som jag tog timeout några månader och pluggade. Denna timeout smakade väldigt gott. Jag kunde hjälpa till med mer här hemma, samtidigt som jag slapp all ny "corporate bullshit" som våra nya ägare införde på bred front. Att plugga kändes som en frisk fläkt för knopp och skäl, speciellt för en gammal gubbe som jag som krokade arm med en massa 20-åringar med livet framför sig. Det var kanske inte så konstigt att jag mådde som jag mådde när det blev allt för giftig stämning i det nya projektet. Jag behövde faktiskt inte stå ut med skiten, utan jag hade gjort en vettig kalkyl och hade en plan för FIRE. Planen såg inte ut som ursprungsplanen som gjordes 2016, men många månvarv har passerat sedan dess, och saker och ting har gått både upp och ner.

Hur ser då planen ut framöver? Jag kommer att tillbringa 6 dagar på kontoret och lämna över det som behöver lämnas över, all övrig tid ska ägnas åt att vara behjälplig med testning av mjukvara samt coachning av ett student-team som vi har på kontoret. Sen om några få veckor så blir det tårta och inlämning av dator och passerkort. När jag därefter passerar portarna för sista gången gör jag det som en fri gris. Under maj och juni ska jag starta upp en firma, det är alltid bra att ha. Verksamheten kommer att vara dels systemutveckling men även "influencer-verksamhet", om jag nu får för mig att växla upp detta med bloggande. Kanske ska jag skriva en bok. Jag har många planer, vilket innebär att jag absolut inte kommer att sitta sysslolös. Under sommaren blir det semester och ledighet och kanske även en resa. Sen i augusti-september påbörjas en ny studie-period. Jag har sökt till ett antal intressanta kurser inom olika områden, och dessa kommer att läsas under Q3 och Q4 detta året. Givetvis kommer CSN att sökas.

Jag har funderat mycket på detta med SGI, och jag kan inte komma på varför jag ska skydda denna? Föräldradagarna är slut för länge sedan, vabba får jag inte göra längre och om jag blir sjuk, ja då blir jag sjuk. Pengamaskinen kommer ändå att pytsa in pengar varje månad, Fru Snålgris har ett jobb som drar in stålar, och lägsta sjukpenning från FK är väl 7000 kr eller något sådant. Det räcker gott och väl. Det kommer bli ett antal blogginlägg längre fram där jag går ingenom alla de förändringar sm kommer att göras i privatekonomin och livet när jag går från löneslav till RE-pensionär. FI är vi som bekanta inte än...

Just det ja, detta är ju ett månadsbrev, och då brukar jag gå igenom vår ekonomi. Här kommer en snabb sammanfattning för de som är intresserade:

Intäkter och utgifter

Nettolöner: 58 966 kr

Utdelningar: 44 383 kr

Övriga inkomster: 10 650 kr (barnbidrag, påskgåvor från släkt, sålt två gamla dörrar på Marketplace)

Försäljning av solel: 325 kr

Totala nettoinkomster blev således: 114 324 kr

Våra utgifter kan summeras till 19 540 kr, helt enligt budget.

Utdelningar och pengamaskinen

Utdelningarna börjar trilla in med besked. Mars och April är två helt fenomenala månader och storbankerna dundrar ju på med en och annan extrautdelning som förgyller tillvaron lite extra. Sen kom ju återbäring av källskatt på 43000 kr, vilket givetvis sattes i arbete utan några dröjsmål. Lite skärmdumpar kommer för den nyfikne:

Som ni ser har pengamaskinen fått en välbehövlig knuff i sitt marknadsvärde. Även om kassaflödet är viktigast tycker jag att man ska räkna med några procent i värdeökning givet att man äger vettiga bolag som går som de ska. Att portföljens totalavkastning har ökat med i princip 10% visar på att man äger aktier som levererar det som de ska. Förra året gav negativ värdeutveckling och det var endast utdelningarna som såg till att det blev en något positiv totalavkastning. Detta året hoppas jag att värdet ska hålla i sig, och att vi slutar norr om 10%. Vi får helt enkelt se. 

Nu ska jag fortsätta att ta det väldigt lugnt. Det börjar skymma och resten av familjen sitter och halvsover framför TVn. När jag går och lägger mig ikväll ska jag drömma om det som väldigt många enbart har som dröm; att kunna sluta jobba och leva på sin avkastning. Det känns faktiskt helt underbart.

Glad Påsk till mina trogna läsare, jag tackar ödmjukast för alla vänliga ord och all stöttning ni gett i kommentarsfältet.

Så där ja

 Ute blåser det och är kallt, och för några dagar sedan snöade det. Jag undrar om våren någonsin kommer och varför man bara blir mer och mer otålig för varje dag som går. Vi som har solpaneler på taken har verkligen inte firat något, detta kan absolut bli den sämsta mars sedan flera år tillbaka. Moln, moln och åter moln.

Idag är en stor dag. Eller ja, en omtumlande dag. Det började med att chefen ringde mig på förmiddagen och berättade att kunde vi jobbar för inte är nöjda med vad jag och mitt team levererar. Jag är inte förvånad, för det har varit missförstånd, irritation, otaliga diskussioner och en massa tjafs om vad vi ska göra och hur det ska göras. I går kväll bröt jag nästan ihop när min fru frågade mej om hur det var på jobbet, då hon har sett mig ovanligt nedstämd senaste dagarna. Jag mådde skit, hade inte sovit med någon reda på några dagar nu och har väl hela tiden haft i bakhuvudet att någonting inte är rätt med detta projektet. Jag är också en sån person som är duktig på att hålla inne mina tankar och känslor och bryter väl inte ihop förrän det är för sent. Exakt samma sak hände mig för ca 10 år sedan. Samma sorts projekt, samma sorts kund och samma sorts mående. Jag höll väl ut 3 månader då, nu har det gått 4 veckor och jag mår redan som skit. Chefen samtalade med mig om vad jag tyckte om det hela och ville väl mest ha min åsikt. Där och då mitt i samtalet meddelande jag min uppsägning. 

Min plan var att göra detta nästa vecka på kontoret, öga mot öga, men nu när vi ändå pratades vid kändes det bara dumt att hålla på det. Hon ska ta detta vidare till kunden, för att se om de vill ha mig kvar i 3 månader till, eller om de vill göra förändringar i projektet redan nu. Jag vet ärligt talat inte om jag pallar med 3 månader till, om det ska vara lika rörigt som det är nu. Inte ens om det blir en mindre förbättring vet jag om jag vill vara kvar. Jag har flera gånger redan fått kämpa mot ångest under alla tjafsiga möten där en och annan otrevlighet har utväxlats. Jag är en väldigt lugn och trevlig person, men har flera gånger tänkt tanken att bara skrika "dra åt helvete" och lägga på samtalet. Så dåligt har jag stundtals mått. Man blir liksom bedövad inombords, skiter i allt. Teams-chatten knattrar oförtrutet diverse frågor, halvelaka kommentarer och en massa annat som jag aldrig trodde att jag skulle behöva uppleva igen. Planen var ett trevligt litet uppdrag innan jag slutade min anställning, inte detta helvetesprojekt som jag har hamnat i. På pappret såg allting bra ut, men redan på första mötet märkte jag att vissa individer var otroligt stressade, pratade snabbt som fan, avbröt folk stup i kvarten och redan efter en veckas jobb började man sucka och gnälla över att "vi inte kommit längre". Jag tänkte då endast att "fan är de helt sjuka i huvudet, vi har ju precis börjat". Sen har gnällandet fortsatt, saker och ting har blivit fel implementerade pga. olika missförstånd, men det har vi ju rättat till allt eftersom. Märk väl att det inte står skrivet någonstans vad det är vi ska göra. Specifikationer, dokumentation existerar inte, mer än några användarfall och en backlog i excel med spridda kommentarer om ditten och datten. Alla som sysslat med systemutveckling vet att man inte kan "hitta på" hur det ska se ut, speciellt inte i en domän man är helt ovan vid. Saker och ting måste specas ner i detalj. I princip allt finns idag i några enskilda personers huvud, och "det är bara att fråga". Jo, om dessa personer hade vetat vad pedagogik är, hade det KANSKE varit något som funkat. Men nu, med extrem tidsbrist och ett helt nytt team med folk från vilt skilda domäner och erfarenheter, känns det mer och mer som en katastrofal idé från allra första början. Nu verkade det som sagt som om de har tappat tålamodet fullständigt och ringt till min chefs chef som har ringt till min chef som idag ringde till mig och frågade varför det går så långsamt och vad vi kan göra åt saken.

Ärligt talat vet jag inte vad jag ska göra. De ska ha något sorts möte på måndag där de antagligen ska diskutera sinsemellan om alla team-medlemmars framtid i projektet. Jag sa rakt ut till min chef idag att jag inte har något emot att bli kickad från projektet och avsluta anställningen i förtid, dvs tidigare än tre månader. Skulle man vilja ha mig kvar och samma skit fortsätter så kommer jag förmodligen att bryta ihop och bli sjukskriven minst en månad. Det har hänt innan och jag känner att jag fysiskt och psykiskt står vid kanten till detta nu. Jag är inte stresstålig för fem ören, och det märks. Jag har gått och grubblat över uppsägningen i en vecka och sen ett stökigt projekt på det och nu en massa tjafs och missnöje. Allt som behövs är en knuff till så trillar jag dit. De blir skitnödiga om någon vabbar en förmiddag eller är sjukskriven en dag, att jag skulle vara borta en månad är nog inget annat än en total katastrof. Men ärligt talat, det skiter jag fullständigt i. Min hälsa går före deras jävla projekt. Jag skriver detta med en fruktansvärd huvudvärk och gråten i halsen. Så nedbruten är jag. 

Samtidigt är jag även lite lycklig för jag har sagt upp mig och vet att det är början på slutet. Sen hur slutet blir, det är ett oskrivet blad. Jag ser väl två sannolika scenarios framför mig:

1) De bestämmer sig för att lyfta bort mig från projektet omedelbums. Då kommer jag antagligen få sitta på kontoret och sortera gem ett tag, eller så ger de mig en månads lön och vi tackar för oss.

2) De vill ha mig kvar under hela uppsägningstiden. Inga förändringar till det bättre i projektet. Då kommer jag med allra största sannolikhet att en morgon under kommande vecka ringa till närmaste vårdcentral, få en tid hos läkare och omedelbar sjukskrivning pga ångest, utmattning och inte vet jag...

Sen finns det såklart alltid varianter på detta. Min chef är optimistisk och han tror att projektet går att rädda, och alla ska bli glada och nöjda. Tyvärr inte säger jag. Kanske med ett väl sammansvetsat team som är vana vid denna typ av snabba projekt som kan läsa varandras tankar, då kanske det hade funkat att jobba såhär, men jag som är van vid ordning och reda, att man kan fråga utan att bli dumförklarad och att saker och ting inte går med raketfart, nej det går helt enkelt inte. Stämningen är redan toxisk och kunden är skitstressad, så antagligen får de ta in sina interna utvecklare och rädda sitt kära projekt. Jag ser inte hur vi som sitter där ska kunna i princip fördubbla vår hastighet. Det är omöjligt.

Nej, nu ska jag snart ta ett glas vin, meddela nyheten för min fru när hon kommer hem, och försöka att inte tänka så mycket på detta mer, fortsättning följer på måndag gissar jag. Ni får alla ha en god helg så länge.

Dags att deklarera del 2

 Tiden går fort även när man har ett förvärvsarbete. Något som inte går fort så är det vårens intåg här i söder. Iskalla vindar, gråmulet och kanske en plusgrad om man är riktigt snäll. Jag har sagt det innan, ju äldre jag blir desto mer längtar jag till våren för varje år som går. Nu i mars är nog alla riktigt trötta på denna äckelkyla och vill ha en härlig go värme.

Jobbet knallar på. Vi hade planeringsmöte idag, och man valde tydligen att låta en annan teammedlem ta på sig rollen som ansvarig för vissa tekniska samarbetspunkter mot andra team. Tydligen var jag påtänkt för denna roll innan, det känns lite skumt att de ändrade sig sådär, kanske är det någon i teamet som läser min blogg, haha. Nja, de hade andra ganska så trovärdiga anledningar till varför jag inte skulle ha denna roll, främst att jag fortfarande jobbar deltid. En sten trillade bort från mina axlar, ty jag var ganska orolig för hur stor arbetsbörda denna roll hade inneburit, med tanke på hur rörigt projektet är i allmänhet, och hur få av oss som faktiskt ska skriva programkod.

Jag tänker dagligen på mitt beslut att säga upp mig. Under hela mitt yrkesliv har jag varit en uppskattad medarbetare, där det sällan har pratats negativt om mig. Jag är flitig, glad, trevlig och duktig. Allt detta vill jag nu slå sönder. Vad blir kvar, förutom spruckna skivor av ett tidigare liv? Nu vill jag inte låta överdrivet dystopisk, men jag kan garantera dig, har du levt i en roll så länge som jag har gjort, då kommer det absolut att sätta sina spår i dig, den dagen du väjer att sätta kniven i hjärtat på denna yrkesroll som till stor del har varit den du är, din person, din identitet. Dock, det finns ju alltid en väg tillbaka i form av ett eget företag, den dagen jag blir sugen på tekniken igen. Detta är lite av en räddning för att inte gå ner sig fullständigt i en nedåtgående svart spiral av grubblerier om existens och meningen med livet.

Mitt mål är fortfarande tydligt och klart. Om 8-9 år kan Fru Snålgris sluta jobba, vi kommer att ha runt 70000 kr i utdelningar varje månad. Jag kommer att vara runt 53 år och fru Snålgris runt 45 år och vår dotter kommer att ta studenten. När jag fyller 55 år kommer ytterligare runt 20-25000 kr att ramla in i form av tjänstepensionen. Kommer vi att ha så vi klarar oss? Absolut. Kommer vi att ha pengar så det räcker på vägen? Jag hoppas det! Detta är väl den stora risken i projektet, att något händer på vägen som gör att vi måste ta av utdelningarna för att "leva". Min plan är att pytsa in 4000 kr varje månad av de pengar jag jobbar in nu, och som jag senare kommer att få utbetalt som studiemedel. Vi kommer även om kanske 5 år att sälja sommarstugan när de nuvarande hyresgästerna har rest till himlen eller ålderdomshemmet. Där kan vi få in runt 400 000 kr efter alla skatter, om marknaden inte är helt åt skogen. Med detta kommer vi att ha tillräckligt för att leva och resa samt även spara en liten slant i pengamaskinen varje månad. Det känns som en plan som håller.

I denna del 2 av deklarationsföljetången har jag gjort några simuleringar via skatteverkets eminenta räknesnurra för hur mycket skatt man ska betala. Jag satte upp två scenarios, dels ett för 2024 där jag jobbar 4 månader, och ett för 2025 när jag är helt ledig och *antagligen* inte har jobbat och haft någon inkomst. Låt oss se hur det blev:

Året 2024, jobbat 4 månader.

                                                            

Året 2025, inget jobb alls

Ja så vitt jag kan se är det ingen ko på isen alls. På grund av våra räntekostnader äter dessa upp ISK-skatten, och vi får även en viss återbäring i form av 60-öringen för såld solenergi. Behöver det göras något arbete på huset har vi möjlighet att ta det på Fru Snålgris deklaration. Hon äger halva huset och förvärvsarbetar fortfarande, och har i nuläget tänkt göra det fram till extremt tidig pension. Vårat upplägg är inte helt olikt Mr RB40, en blogg jag följt länge. Snubben jobbade som programmerare på Intel tills han spydde åt tillvaron och sade upp sig och blev en SAHD (Stay At Home Dad) . Hans fru fortsatte jobba och drog in ca 7000 USD/månad. Nu när hon passerat 50 år fyllda verkar det som om de båda ska gå i pension. Jag har följt denna blogg väldigt noga då vi har många likheter, han och jag. Vi kommer båda att bli SAHD i tidig ålder, han lämnade dock arbetslivet 10 år tidigare än mig, stort grattis. Dock hade det aldrig gått om inte hans fru hade fortsatt jobba i ca 14 år till. Min fru behöver bara jobba i 9 år till, men å andra sidan har jag redan jobbat 24 år, så jag känner väl lite att jag har "gjort mitt". Fru Snålgris har pga. att hon är invandrare endast jobbat i 7 år.

Hur tänker ni åhörare? Resonerar jag vettigt? Ibland känns det lite om om man endast är en passagerare på detta vanvettiga tåg på väg mot Ingenmansland. Ibland känns det bra, ibland känns det helt galet. 

Dags att deklarera (del 1)

 Jaha då var det dags igen. I morse plingade det till i telefonen och jag fick deklarationen för 2023. Fru Snålgris hade fått sin för flera dagar sedan men bara struntat i den. Jaha? Visst, det är ju jag som är finansminister här hemma, men detta är en ganska viktig sak att få reda på kan tyckas. Då jag har starka planer på att säga upp mig under året är denna deklaration lite extra intressant. 

Dels har vi ökande räntor, sjunkande inkomster och en höjd ISK-skatt på det. Låt oss se vad det hela hamnade på, jag spaltar bara upp de viktigaste siffrorna här:

Din inkomst

Inkomst av tjänst                                      307 434 kr

Grundavdrag                                            - 26 100 kr

Beskattningsbar förvärvsinkomst        281 300 kr

Ränteinkomster, utdelningar mm               61 850 kr   (ISK-skatten)

Ränteutgifter                                            - 54 658 kr    (huslån, portföljbelåning)

Överskott av kapital                                  7 192 kr

Dina skatter och avgifter

Kommunalskatt                                          94 769 kr

Fastighetsavgift                                            7 651 kr

Public service                                               1 200 kr

Summa avgifter och skatter                  128 102 kr

Skattereduktion och annat som minskar din skatt

Allmän pensionsavgift                             - 21 500 kr

Jobbskatteavdrag                                     - 27 460 kr     (Tack Alliansen!!)

Rot/rutarbete                                            - 49 743 kr     (Garaget)

Förnybar el                                                - 4 374 kr      (Prisa Gud för fusionskraft)

Summa skattereduktioner                 - 104 577 kr

Din slutliga skatt 2023

Skatter och avgifter:                               128 102 kr

Skattereduktioner                                 - 104 577 kr

Din slutliga skatt                                    23 525 kr

Beräkning av belopp att betala/få tillbaka

Din slutliga skatt                                     23 525 kr

Avdragen skatt                                      - 81 937 kr

Skattereduktion rot/rut                            49 743 kr

Beräknat belopp att få tillbaka             8 669 kr

Där ser man, för en gångs skull fick jag tillbaka lite pengar. Fru Snålgris fick tillbaka ca 2500 kr också, och hennes deklaration är betydligt enklare än min, så den finner jag ingen anledning att redovisa här.  En tanke med denna uppställning är väl att redovisa på ett enkelt sätt hur man egentligen räknar ut slutlig skatt och vilka komponenter som ingår. Det mesta är ganska enkelt tycker jag. Arbetsgivaren betalar in till mitt skattekonto när jag får lön. Då ökar saldot för den inbetalda skatten. Sen minskas den skatt som ska dras via t.ex. grundavdrag, skattereduktion, rot/rut. Det som jag finner mest intressant är att den ISK-skatt jag ska betala i princip går jämt upp med ränteutgifterna. Till syverne och sist ska jag betala 23 525 kr. Arbetsgivaren och försäkringskassan har redan betalat in 81 937 kr och rot/rutavdraget dras av och summa summarum blir att jag har betalat för mycket enligt gällande skatteregler, och nu justeras det till min fördel. Visst, detta är ju pengar som jag har legat ute med, men det är inga stora summor och de kommer att gå raka vägen in till pengamaskinen. 

I del 2 kommer jag att göra en simulering via Skatteverkets räknesnurra för hur jag kommer att hamna för 2024, och sen 2025 om jag då inte jobbar någonting alls. Det är för mig viktigt att ha koll på dessa saker, man sover bättre om natten helt enkelt.

Hur gick det för dig? Fick du någon återbäring eller är det bara att sälja farmors löständer och betala restskatt? Berätta i kommentarsfältet!

Månadsbrev Februari 2024

 Vår eller vinter? Kanske vårvinter? Just nu verkar vädret inte veta åt vilket håll det ska ta vägen. Antagligen är det såhär varje år men att man glömmer det väldigt fort. Jag hade gärna haft en snabbare vår likt vid Medelhavet, det hade passat mig perfekt. Har bott en tid i Hong Kong under vårvintern och där var det itne så jättetrevligt, varmt och fuktigt. Likaså i Fru Snålgris hemland, hennes föräldrar bor ca 70 mil från kusten och där i inlandet är det inget vidare på vintern med sitt subtropiska klimat. Ruggigt, fuktigt och dåliga bostäder. Ska man bosätta sig där så ska det vara längre söderut mot kusten, där har de betydligt behagligare klimat, ungefär som i Thailand. Om vi ska flytta dit den dagen vi går i pension, ja då blir det ett hus där man ser havet och solnedgången.

Jag är nu tillbaka på jobbet, dock på distans hemifrån. Det var faktiskt inte så illa som jag hade föreställt mig det. Jag har på gott och ont en väldigt målande fantasi och hade gått och grunnat flera dagar innan hur hemskt allt skulle bli. Visst, jag kan väl inte säga att jag är överlycklig, men det är inte heller det värsta som jag har gjort. Jag har inte än lämnat in min uppsägning, utan kommer att vänta tills en del omständigheter är klarlagda. Vi ska ha lönesamtal snart, och min tanke var att säga upp mig innan detta, just för att slippa slösa min och arbetsgivarens tid. Nu har saker och ting dragit ut på tiden med banken och jag har tänkt lägga om amortering på vissa lån, och ränterabatten ska snart förlängas ett år till. Allt detta vill jag ha klart innan uppsägningen är ett faktum. Uppdraget håller på till siste juni så jag har gott om tid på mig. Det finns hur mycket att göra och jag tar saker och ting i min takt, teammedlemmarna är trevliga och projektet är sådär lagom rörigt och flummigt. Är det roligt då? Nja, på en skala 1-10 blir det en svag 4 i betyg. Det var roligare att ha dagarna "fria". Det enda som är riktigt roligt är lönen, där blir det en stark 9:a. Nog om det, nu åter till finanserna:

Inkomster och utgifter

Vi hade ganska saftiga utgifter i februari. Det gick åt en hel del mat pga några bjudningar här hemma, och sen hade vi nog den värsta elräkningen på väldigt länge. Endast elnätskostnaderna gick på 1900 kr. Det är främst värmen som kostar, det har varit riktigt kallt under både januari och februari. Nu är det bättre, även om nätterna är kalla. Inkomstmässigt blev det glada siffror då jag fick en massa studiebidrag utbetalda för jan-mars. Jag får månadslön först i mars.

Nettolön: 24 411 kr

CSN: 46 263 kr

Barnbidrag 1250 kr

Utdelningar: 17 012 kr

Totala inkomster hamnade således på 89001 kr. Inte illa. Det är ungefär denna typ av inkomster vi önskar den dagen vi båda går i pension.

Utgifterna hamnade på 21 005 kr utan amortering och 26 875 kr med amortering. Jag vill dra ner på amorteringen till miniminivåer hädanefter, vi får väl se vad banken säger, de är så hemliga med hur de lägger upp amorteringarna. De är inte heller snabba med att återkomma med svar. Sparkvoten hamnar då för februari månad på 71%, vilket är helt okej. 

Utdelningar

Februari är tillsammans med augusti och september en dålig utdelningsmånad där vi inte ens kommer över 20 000 kr. Man ska normalt sett inte bry sig om vilka månader utdelningarna kommer på, men det är väldigt tråkigt att det kan gå flera veckor utan att man hör det där bekanta ljudet i telefonen från Avanza, 8:30 på morgonen. Hur som helst ska man inte tala illa om passiva inkomster, de är alltid lika välkomna. Våra utdelningar för februari hamnade på hela 17 012 kr.

Det kommer ett ske en hel del investeringar nu under våren när min lön börjar trilla in, vi får återbetald källskatt och en megautdelning på nästan 90 000 kr under april alla dessa slantar ska givetvis sättas i arbete, det är lite synd bara att mycket på börsen är högt värderat, det är besvärligt att hitta guldkornen. Kanske ska man vänta till sommaren istället? Svårt att säga, jag kommer nog att sprida ut köpen som jag brukar över flera månader. 

Pengamaskinen

Värderingen har de senaste dagarna gått oförskämt bra och idag i början av mars ligger vi +4,5% för helåret. Det är som sagt trevligt att värdet ökat, det ger ett kvitto på att det är bra skit jag har köpt. Bolag som delar ut bra men aldrig höjer utdelningarna och som aldrig ökar det minsta i värde, vill man verkligen äga dem? Ja, jag tänker främst på Telia, men det finns fler syndare där ute...

En annan fördel med ökat värde är att belåningsgraden sjunker. Skulden betalas dock endast av med utdelningar eller andra typer av insättningar. Vi hade en belåningsgrad på ca 13% mot slutet av februari. Denna nivå är helt okej, men jag vill inte belåna ytterligare.

Några nya innehav har kommit in i portföljen. Starwood Property Trust är en REIT med riktigt gott rykte som aldrig blir billig. De har en DA runt 9,5% och har delat ut stadigt genom pandemier och krig. Ett annat innehav är Ogunsen B, ett svenskt konsultföretag i finanssektorn. Ett tips från Dividend Story. Kanske kan de bli en ny HiQ-aktie, då det anrika IT-bolaget avnoterades för några år sedan? Jag har ingen aning om hur det har gått för dem sedan dess, vill minnas att det har skett en hel del personalförändringar i toppen. Någon som vet? I övrigt är jag mäkta nöjd med de innehav jag har. Vissa amerikanska bolag har stuckit iväg rejält i värde den senaste tiden, men jag väljer att inte sälja och ta hem vinster. Jag vet att de kommer att falla när väl nya orosmoln kommer, men utdelningarna kommer stadigt ticka vidare.

I övrigt har alla tankar kring FIRE lugnat sig en smula. Jag har ingen brådska att "komma bort" från jobbet. Ett antal lösa trådar med banken måste falla på plats först, och det fungerar bra med det nya uppdraget, än så länge. Vi har några trevliga utflykter planerade till sommar, främst inom Sverige. Allt ordnar sig, det brukar det göra. 

Kommentera gärna i fältet nedan, det är alltid kul att läsa Edra kloka tankar om allt svammel jag författar :D

450000/4000-strategin

 Mulet, kallt och trist. Slutet av februari har inte bjudit på många soltimmar och humöret är inte heller på topp. Jag har flera gånger funderat på hur många fler svenska vintrar jag klarar av. Det går väl an att vara själv och sitta hemma vid en brasa, titta på lite intressant youtube eller spela lite datorspel. Utmaningen blir nog att inte gå varandra på nerverna när man är flera här hemma samtidigt. Min fru har ofta åsikter om att jag antingen sitter för länge vid datorn eller ser på tv, men reagerar sällan över att hon sitter med mobilen i hand hur länge som helst. Detta är tydligen ett vanligt problem, som det har ritats många roliga memes om. Jag bryr mig inte så mycket, utan är myndig och gör vad jag vill, så länge det inte på något sätt påverkar familjen negativt. Det är dock någonting att fundera på om man ska ta en tidig FIRE och då umgås dygnet runt med sin äkta hälft, utan att jobb eller skola finns med i bilden. 

Dels ger dessa aktiviteter en välbehövlig paus från varandra, och de ger även någonting att prata om på kvällen vid matbordet. Utan detta, hur mycket finns det då att diskutera? På sommaren är vi väldigt aktiva, min fru gillar att odla och kan hålla på med detta flera timmar. På vintern händer det i princip ingenting ute och man sitter mest inomhus och ugglar. Då vi inte har någon snö här nere i söder finns det inte heller något att göra utomhus. För det mesta är det kallt, blött och mörkt. 

Hur som helst, jag har suttit hemma och räknat och räknat. Jag presenterade en strategi i förra inlägget som med 5000 kr sparade i månaden kunde ge oss en riktigt bra pension om ca 10 år. Därefter funderade jag lite till...

Vi har en del annat sparande vid sidan om pengamaskinens ISK och KF. Det är främst ett obligatoriskt sparande som vi har hos LF Bank som villkor att vi är guldkunder (att vi sparar 500 kr var i månaden), och sen visade det sig att min mor och far hade ett sparkonto som de i princip hade glömt bort, som de vill ge till oss. Tillsammans är detta ca 350 000 kr. Jag kommer dessutom att jobba nu under våren och kan av dessa slantar avsätta ca 100 000 kr. Där och då kommer jag att ha 450 000 kr att överföra till Avanza och pengamaskinen. Dessutom såg jag att jag hade räknat något lågt på direktavkastningen, samt att jag hade klantigt nog glömt bort hävstången jag har i aktiebelåningen om ca 12%. Den syns inte överallt i Avanzas gränssnitt. Tar man med alla dessa faktorer ser framtiden ljusare ut än vad jag tidigare förutspådde.

Jag kommer dock att dra ner på månadssparandet till 4000 kr, vilket kommer att ge oss lite mer pengar att röra oss med till aktiviteter och annat. Det är detta som vår "450000/4000"-strategi innebär. Att vi för över 450 000 friska tusenlappar från fonder och banksparande in till pengamaskinen, där de investeras i högutdelande aktier av olika slag där de redan nu kan ge ränta på ränta. Man kan ju argumentera för att vi inte ska röra vårat ISK-sparande, dels pga en liten skatteeffekt när vi tar ut det från LF och sätter in det på Avanza. Det är index-fonder som har avkastat relativt bra så visst kanske det är onödigt att röra dem? Dock, om man har en strategi tycker jag inte det är bra att vara för spretig. Oavsett vart pengarna finns kommer de att bidraga till utdelningar varje månad som primärt ska återinvesteras. Om det nu skulle knipa sig och pengar behövs i "livet", ja då har vi dels en kontantbuffert om ca 250 000 kr, och om den mot förmodan inte skulle räcka eller ta slut, då går det att göra ett "förtida uttag" från pengamaskinen. Jag ser dock inte att det ska behövas, om vi lever de kommande 8-9 åren ungefär som vi lever idag.

Simulering där hävstången och 450 000 kr samt en mer realistisk direktavkastning är medräknad.

Jag gillar egentligen inte att göra upp allt för långsiktiga planer. Livet kommer och knackar på dörren när man minst anar det. Min plan när vi startade denna resa 2016 var att jobba tills dess jag fyllde 50 år. Det är ca 5 år kvar tills dess och här står jag nu, utan jobb om 4 månader. Vad fan hände kan man ju undra? Livet hände. Excel-ark och simuleringar i all ära men man kommer aldrig att kunna veta vad livet har att bjuda på. En plan är enbart en plan. Vår plan ser i alla fall ut som i nuläget att Fru Snålgris kan om hon vill gå i "pension" runt 2032, vilket är om 9 år. Då är hon ungefär lika gammal som jag är idag, dvs medelålders. Jag kommer att vara halvvägs till 60 och Lilla Snålgris tar studenten. Vi kommer då enligt planen att få ut ca 85000 kr/månad från pengamaskinen, lite beroende på hur skattesatser och annat ser ut då. Detta är scenariot där jag inte jobbar en dag mer i mitt liv. Detta ser jag som osannolikt då jag inte vet vad jag ska hitta på här hemma de kommande 9 åren. Någon typ av sysselsättning kommer det att bli, och det gör enbart att kalkylen blir ännu säkrare.

Kommer 85000 kr i månaden att räcka? Jag räknar med att våra kostnader för att "leva" kommer att hamna på ca 30000 kr i månaden. Då har vi 55000 kr extra i månaden att antingen återinvestera eller sätta sprätt på. Några få år senare kommer min tjänstepension att lösa ut med ca 25000 kr extra i månaden i 5 år, dvs som en klassisk trissvinst. Detta är mer pengar än vad någon "normal" person kommer att kunna göra av med. Jag ser framför mig att vi kanske köper en fin lägenhet eller mindre hus med pool i min frus hemland och tillbringar vintrarna där. Lilla Snålgris kommer antagligen att ha flyttat hemifrån och pluggar någonstans och kommer inte att bry sig om vad vi hittar på. Huset här hemma i Sverige kommer vi antagligen att behålla så länge som möjligt. Kanske säljer vi det och köper en mindre lägenhet nära havet och grönområden, om planen att bo utomlands förverkligas. Jag har inget behov av en stor trädgård eller ett stort hus, däremot vill jag ha en pool och en uteplats om jag ska bo i Sverige på sommaren typ april-oktober. Det enklaste för oss blir antagligen att behålla huset och amortera bort större delen av bolånen med det överskott av utdelningarna som vi inte gör av med, alternativt köpa ett mindre hus kontant. Just amorteringarna kommer att ta några år, men det är skönt att komma ner på 20% belåning.

En del i mig tycker att det är vansinnigt att göra denna sortens planer för livet. Att titta på kolumner över åldrar, sparande som ligger 8-10 år fram i tiden. Det är absolut deprimerande i sig att se ens ålder går från 40 till 50 till 60 osv. Jag ser inte fram emot att bli gammal. Att föreställa sig att Lilla Snålgris blir vuxen och flytta hemifrån? Herre tid. Men det är detta som är livet. Att göra en plan för att säkra ens ekonomiska framtid anser jag är betydligt mer ansvarstagande än att bara jobba på, kanske med ett jobb man inte ens trivs med och sen gå i pension utan en aning om vad man får ut varje månad. DET är oansvarigt kan jag tycka. Då kan ju någon tycka att man ska leva här och nu, inte om 10 år. Det håller jag med om. Den budget jag har lagt upp säkerställer att vi kan leva i princip som vanligt under dessa första 8-10 åren, och om jag tar ett jobb kommer det att bli ytterligare lax på löken. Vi har så vi klarar oss, och tack vare att vi inte har några blanco-lån, extravaganta utgifter eller annat skräp som vi slösar pengar kan vi hålla månadskostnaderna låga och lägga merparten av pengarna på att spara. Resor och sådant kommer det absolut att finnas utrymme för, vi kommer inte att leva som eremiter och käka soppa på grankvistar varje dag. En elbil kommer absolut att bli om några år, när priserna har sansat sig. Det öppnar upp för fler bilsemestrar i Europa, något som vi ser fram emot. 

Nu får det dock vara bra med planerande. Denna strategin känns bra, realistisk och gäller *endast* 8-10 år framåt i tiden, dvs helt realistiskt utan att gå till överdrift. Saker och ting kommer att hända och då får vi ta hand om dem. Under tiden får vi ägna oss åt våra liv, att må bra och att leva livet. 

Har du några tankar eller synpunkter? Skriv och berätta i kommentarsfältet.