fredag 17 november 2017

Milstolpe passerad

Veckorna går och nu är det fredag igen. Novermber är en trist månad så man får göra den rolig på alla sätt som går, t.ex. genom att gå långa promenader i skogen de dagar det är soligt och varmt. Är det dimmigt och regnigt kan man mysa inomhus, eller göra något nyttigt som att städa och rensa.

Vi Snålgrisar försöker göra vårat bäst för att inte köpa hem onödiga prylar, vare sig det är snickarredskap, köksredskap eller leksaker till Lilla Snålgris. Vi tror att man inte blir vare sig mer produktiv eller lyckligare för att man köper eller får drivor med saker. När vi själva köper presenter till folk blir det ofta presentkort, kontanter eller saker som går åt, t.ex. en fin flaska vin eller något annat som mottagaren uppskattar. Tiden för att köpa statyetter, tvålpumpar och glasskålar är förbi, och tur är det.

Jag skrev i ett tidigare inlägg att höstdepressionen har gjort sig påmind även här, och det märks på kvällarna att vi somnar mycket tidigare än under sommartiden. Jag kan utan problem somna i soffan vid 19-tiden på kvällen, och har inte alls samma lust och engagemang kring vare sig jobb eller familj/vänner som under årets ljusa årstider. Nu har även Fru Snålgris fått sig en släng av detta verkar det som, det är väldigt sällan jag hör henne knorra om att jobbet är dåligt eller tråkigt och att hon känner sig deppig, men nu har det kommit vid några tillfällen. Vi har planerat in några mindre resor som förhoppningsvis ska råda bot på det hela, det är resor till spa, bad, värme och en och annan julmarknad.

Vad är det då för milstolpe som är passerad, kanske en och annan  nyfiken läsare frågar sig? Idag rasslade det nämligen till med utdelningarna då Ocean Yield, OHI, Crius samt Northwest Healtcare lättade på lädret och delade ut inte mindre än 3741 kr tillsammans. Med denna summa har vi passerat 100 000 kr i sammanlagda utdelningar under 2017 enligt Avanzas fina värdepappers-sammanställning nedan:



Det känns faktiskt inte så märkvärdigt att under 2017 har kasserat in 100 tusenlappar, men om man sätter det hela i perspektiv innebär det en extra passiv inkomst på ca 8500 kr per månad, vilket inte är småpotatis direkt. Det finns de som kanske köper ofantligt många trisslotter och på sin höjd vinner 50 000 kr under sin livstid, hade de investerat i utdelningsaktier hade de med största sannolikhet kunnat skrapa fram 100 000 kr VARJE ÅR istället. Hur stor sannolikhet är det att man gör det med trisslotter eller V75?

Och detta har vi uppnått enbart genom att spara våra löner och återinvestera utdelningarna, sälja av alla onödiga inköp samt tänka efter inför varje större inköp om det är något som verkligen behövs. Man behöver inte ett nytt badrum eller ny tv vart femte år, eller 20 par skor och kostymer. Vi försöker hushålla med våra inkomster och inte köpa på oss mer än vad vi faktiskt behöver, och se vart detta har tagit oss. Vi är en helt vanlig barnfamilj som bor i ett helt vanligt villaghetto i en ort i södra Sverige. Vi har helt vanliga jobb och gör egentligen helt vanliga saker.  Det gäller bara att göra sig av med en massa grupptryck och måsten, och fokusera på målet.  

Kan vi så kan alla skulle jag tro.

måndag 6 november 2017

Oktobers inköp och gårdagens Agenda

Snålgrisarna kämpar på och njuter av det ytterst fina höstvädret, det blir många skogspromenader i en guldskimrande bokskog där det när solen gassar som bäst blir så varmt att det räcker med en tunanre tröja, man behöver inte ens jacka. Det är inte svårt att vänja sig vid denna typ av väder, även om vi innerst inne vet att det vilken dag som helst slår om till minusgrader och kyla. Det är bara till att tacka och ta emot så länge det varar.



Igår kväll satt Herr Snålgris i soffan och pustade ut efter en tung helg med mycket sociala och trevliga aktiviteter, och lyckades hamna precis i början av SVT-programmet Uppdrag Granskning Special, som handlade om en ny "läcka" gällande USA:s handelsminister och hans aktieinnehav i företaget Navigator som ägde ett antal tankfartyg som skeppade rysk gas. Det handlade även om nya s.k. skattesmitare som placerar tillgångar i skatteparadis som Malta och Caymanöarna för att undvika att betala för mycket skatt i Sverige. Det blev lite extra intressant när en bitsk reporter pressade Svenskt Näringslivs VD Leif Östling uttryckte sitt hjärtas mening om vad han tyckte om skattetrycket i Sverige och varför han väljer att starta brevlådeföretag i fjärran länder. Mer om det lite senare.

Herr Snålgris har inte heller han några problem med att uttrycka sitt hjärtas mening om alla möjliga saker, och just skattetrycket är något som ligger extra varmt om hjärtat, då det drabbar de som jobbar väldigt hårt, och ju mer du tjänar och sliter, desto större procentuell andel av denna kaka ska Maggan ha till att spendera på vad hon nu tycker är lämpligt. Det är här det skär sig rejält.

Herr Snålgris ser inga som helst problem med att vi har skatter för sjukvård, barnomsorg, vägar, järnvägar, skolor, äldrevård, föräldraledighet och så vidare. Det hade blivit krångligt om man ska teckna privata avtal för varje typ av tjänst man önskar sig. Dock är det viktigt att dessa tjänster som utförs av den "offentliga sektorn" håller bra kvalitet, är kostnadseffektiv och helt enkelt i hög klass med tanke på de skatter som vi faktiskt betalar för den. Ingen vill ju köpa ett halvruttet äpple för 20 spänn.

Däremot känns det som om att många myndigheter och landsting har stora svårigheter att jobba kostnadseffektivt och att hålla hög kvalitet och ordning och reda. Gång på gång får man läsa i tidningarna om kommuner och landsting som lägger pengar på riktigt märkliga saker som definitivt inte är till gagn för de hård arbetande invånarna, eller att de har sådan oordning i sin bokföring att pengar går upp i rök eller slarvas bort. Senast läste jag om Karlskrona Kommun som hade betalat ut flera miljoner extra i löner som de anställda egentligen inte hade rätt till. Visst, fel kan alla göra och det är viktigt att de rättas till, men i detta fallet skyllde man mest bort sig och hade inte en tanke på att kräva tillbaka de felaktigt utbetalda lönerna. "Det är ju bara skattepengar", känns det som de tänker.

Det finns mängder med skräckexempel för kommunala mångmiljonprojekt som totalt saknat mål, syfte och uppföljning utan vekar helt har varit en sorts vuxendagis finansierat med skattebetalarnas pengar. Och jag ska inte ens gå in på området integration och migration, där kommunernas kassakistor verkar helt outtömliga, medan man i samma andetag ska spara ner på de äldres mat, eller på undersköterskor på ett äldreboende. Gång på gång när detta inträffar undrar jag i mitt stilla sinne på vems sida politikerna är. 

För att då återknyta till Leif Östling, som så vackert uttryckte sig "vad fan får jag tillbaka". Ja det kan man ju fråga sig. Jag har aldrig fattat varför skatten inte är av typen "plattskatt", dvs att du betalar en viss skattesats oavsett om du tjänar 5000 kr eller 500 miljoner kronor. Varför ska de som utbildar sig, kämpar och satsar helt plötsligt betala betydligt mer än en som inte gör detta? Det ska väl löna sig att utbilda sig och jobba, eller? Och jag kan väl bara gratulera Herr Östling över att han har möjlighet att planera sin skatt så att endast betalar det han måste och inte ett öre mer. Han vill säkert inte heller se hans hårt förvärvade slantar spolas ner i "integrationsavloppet" och slösas bort på att få välfärdsturister att se det fina med att gå upp en regnig måndagsmorgon kl 05:00 för att jobba, istället för att få ungefär samma summa för att gå hemma eller sitta på torget och fika med sina landsmän. Kort sagt, svenska myndigheter är så flata och menlösa i dessa frågor att jag blir riktigt förbannad.

Många har ju uttryckt sin ilska över Herr Östlings uttalande, men jag kan inte låta bli att tycka det var en liten frisk fläkt i debatten, en karl som uttryckte sitt hjärtas mening över de höga skatterna och vad man egentligen får för dem och vad pengarna slösas bort på.

Och så över till något helt annat, nämligen oktober månads inköp:


25 st Omega Healthcare

100 st HiQ International

70 st Dedicare

300 st Crius Energy Trust

60 st Corus Entertainment

150 st CBL & Associates

40 st Uniti Group Inc

Vad kan man då säga om dessa inköp? Rapportperioden har ju sköljt över oss med ett antal besvikelser, och där har Snålgrisarna tagit tillfället i akt att köpa på sig lite mer aktier, t.ex. i fallet med OHI, Dedicare, Corus och HiQ. Dock gick vi på en rejäl mina på CBL då jag köpte en liten post bara dagarna före rapporten, då aktien hade rasat en hel del redan. Tji fick jag då aktien tappade hela 25% på grund av en utdelningssänkning. Denna sänkning var helt oväntad för de allra flesta, även undertecknad och gjorde att den nuvarande yielden hamnar på ca 9% vilket i min mening är för dåligt i förhållande till risken. Dock har vi ett riktigt litet innehav av denna "Köpcentrums-REIT" vilket är en klen tröst. Det är bara att hålla tummarna för att utdelningarna håller i sig och att inga fler sänkningar kommer. Så är det med högriskaktier, och just REITs har fått väldigt många smällar den senaste tiden.

I övrigt ligger vi stilla i båten, ett antal bostadsutvecklare har tappat en del, men så länge de delar ut finns det ingen anledning till oro.

Hur har det gått för dina aktier? Något som har störtdykt?

onsdag 1 november 2017

Månadsrapport Oktober

Då var det åter igen dags för en ny månadsrapport. Det märks att vi har kommit in i vintertid, det blev aningen ljusare på morgonen, men kvällarna är numera väldigt mörka och dystra. Herr Snålgris brukar dessutom under höstkanten ungefär vid denna tid få sig en släng av den s.k. "höstdepressionen" och detta året är inget undantag. Allting känns lite "mäh", jag blir lättare irriterad och på dåligt humör, måste verkligen anstränga mig för att orka ta mig upp ur sängen och att gå till jobbet känns bara piss och vemod. Det känns till och med motigt att blogga, något som tidigare har gjorts med stor glädje.


Det har inte underlättats av att man har organiserat om på arbetsplatsen och att alla 5 konsulterna numera sitter i ett "konsultrum", inga fönster och trångt som en skokartong och att detta givetvis beslutades den dagen jag var ledig. Gissa vem som fick den absolut sämsta platsen med ena sidan mot en livligt trafikerad korridor utan dörr och på andra sidan en snubbe som sitter och sjunger för sig själv? Innan satt vi två och två i mindre rum, som funkade bra. Men så är det som konsult, man kan inte ha några som helst preferenser gällande var man får sitta, ibland får man ett bra rum/plats och ibland blir det skit som nu.

 Innan detta hade jag inte haft några problem att tacka ja till en förlängning, då jag trivdes med kunden, projektet och arbetsplatsen som sådan, men nu efter två dagar på den nya platsen räknar jag dagarna till detta projekt är slut. Skulle jag nu få frågan om jag vill ha förlängning, så blir det under förutsättning att jag får en bättre arbetsplats, något som jag har märkt har blivit viktigare för mig för varje år som går. Ironiskt nog hade jag under de 5 första åren jag jobbade som junior ett eget fint litet kontor, medan jag nu på senare år som senior utvecklare stundtals fått sitta på riktigt dåliga platser. Kanske ytterligare ett tecken på att detta som konsult inte är något för mig i det långa loppet. Jag fyller 40 om drygt ett år, kanske det är en markering på att det är dags att se sig om efter något annat, lite mer stabilt kneg med ett trevligare arbetsrum och lite bättre förmåner.

Nåväl, slut på gnället för denna gången, höstdepressioner går över även om det ibland känns riktigt jävligt att ta sig igenom dem. Nu är det dags för månadsrapport:

Inkomster

Denna månadens inkomster har varit ganska så normala. Två löner, minimalt med vabbande och föräldraledigt och ganska trevliga utdelningar.

Nettoinkomster: 51 283 kr
Övriga inkomster: 5406 kr (Barnbidrag, föräldrapenning, födelsedagsgåvor)
Utdelningar: 7823 kr

Totala inkomster blir således 64 512 kr. Inte fy skam med andra ord.


Utgifter

Hur ser det då ut på utgiftssidan. Jodå, här har vi trots att matkontot och boendekostnaderna övertrasserades lyckats hålla oss något så när kring budget (siffror inom parentes).

Mat: 4453 kr (4000)
Kläder: 421 kr (500)
Bostad: 6227 kr (4252)
Övrigt: 2645 kr (4276)
Transport: 1116 kr (1628)

Totalt är utgifterna för Oktober 14 859 kr vilket gör att vi hamnar 1% över budget. 

Med detta kan vi då räkna ut sparkvoten, som blir hela 72%, vilket vi får vara väldigt nöjda med. Snålgrisarna sparar i ladorna och passar på att köpa på de dippar som varit på börsen nu under rapportsäsongen.

Utdelningsportföljen

Hur har börsen då utvecklats? Senaste månaden har portföljen endast gått upp med 0,5 %, och detta är till stor del på grund av att fastighetsaktier har utvecklats ganska negativt, både i Sverige och i USA, där vi har en del REITs. Dessutom har det inte blivit bättre av rejäla sänken som Prospect Capital som verkar gå mot den absoluta nollpunkten. Ledningen där verkar inte ha något som helst intresse av att vända upp skutan, så där ligger jag för närvarande på -28%. Av alla dugliga BDC-bolag lyckades jag köpa den värsta surdegen av dem alla. 

Nu senast var det OHI som tappade ca 12 % på två dagar på grund av att en hyresgäst har haft problem att betala. Jag har försökt läsa en hel del om vad proffstyckarna säger om detta och de flesta är överens om att detta var en stor överreaktion då OHI fortfarande har riktigt god ekonomi och har förmåga att höja utdelningarna även framöver. Jag tror fortfarande på att dessa vård-REITs har en framtid, då befolkningen i USA blir äldre och äldre. Dock förutsätter detta att det finns pengar att spendera på dem, så det inte blir som i Sverige med höjd pensionsålder och att du mer eller mindre ska bo hemma tills du faller ihop och dör, oavsett sjukdomsbild eller personlig preferens.   

Oavsett gungningar ska man inte hamna i panik. Börsen har puttrat uppåt under ganska lång tid nu, och det är bara bra att det blir lite gungning så luften går ur främst bostadsmarknaden. Det finns fortfarande ett stort behov av bostäder i Sverige, det enda hotet jag ser är att det byggs för mycket finare bostadsrätter i dyrare områden och färre s.k. "allmännyttiga" bostäder som pizzabagaren Hafzan 25 år eller floristen Pelle 21 år har råd att hyra. Det som byggs är främst för Herr Riksom Enknös, 45 år, dvs kapitalstarka personer i sina bästa år som kanske har sålt sin stora villa och vill flytta till ett litet mindre boende, fullt av lyxiga faciliteter. Men det är marknaden som styr, och hittills har det varit lönsammast att bygga och sälja dyrare lägenheter, speciellt i storstadsområdena. Detta tror jag kommer att ändras, och mindre spelare som t.ex. ALM eller Oscar kommer antingen att konka eller bli uppköpta. Vi får se vad som händer, Snålgrisarna kommer att ligga långa i sina preffar under ett tag framöver. Så länge utdelningarna rullar in finns det ingen anledning att gripas av panik. Vi har god diversifiering i portföljen och drabbas minimalt av enstaka nedgångar, som nu senast av t.ex. ALM, Dedicare, OHI och PSEC.

Det var allt för denna gången, på återseende i december! Skriv gärna en kommentar om du har synpunkter eller frågor på dagens innehåll.

måndag 23 oktober 2017

Rött sa Grisen om dessa innehav

Rapportperioden är i full gång och för vissa bolag som t.ex. Tele2 och Axfood går det upp, då det ryktades om extrautdelningar och ett i övrigt trevligt bokslut i det förra. För andra bolag som t.ex. ÅF går det nedåt och då lyser det rött, och köpläge för de som fortfarande tror på bolaget. Och andra bolag som t.ex. Ericsson går upp trots att de levererar ett dåligt bokslut. Visst är det härligt svängigt i aktiernas värld.

För Snålgrisarnas del har det varit lite blandad kompott. Många bloggare gillar att skriva om sådant som går bra i deras portfölj, men Herr Snålgris tänkte skilja sig lite från mängden genom att skriva några rader om de innehav som har gått sämst senaste tiden. För att hitta dessa får man gå till Snålgrisarnas kapitalförsäkring för utländska innehav. Där har det blinkat rött under ganska lång tid nu, vilket är lite extra trist då DJ World Index har klättrat upp rejält senaste året. Dock inte för de bolag som vi har valt att investera i.


Visst 4,3% är ju inte dåligt då flertalet av dessa aktier är högutdelare. Men det är ändå trist när ett inköp tappar mycket i värde, då börjar man ju fundera på vad det är för något bolag man har köpt. Speciellt oroväckande är det när man på internet inte hittar någon vettig förklaring till varför en aktie tappar i värde.

Någonting som alla utdelningsinvesterare bör tänka på är att om man jagar bolag som delar ut säg > 8% så kommer de i de allra flesta fall att ha en ganska stor volatilitet. Detta innebär att man får bara beredd på rejäla svängningar både upp och ner. Dessa aktier är inget för de som vill ha en portfölj som bara står och tickar utdelningar år ut och år in, utan här gäller det att hålla sig påläst och uppdaterad. I de bästa av världar kommer aktien att dela ut mycket och ändå ha en svag tillväxt uppåt. Man vill ju inte stå där med skägget i brevlådan med en aktie som ligger -40% och meddelar att utdelningarna är inställda. Inte så kul liksom...

Så, vilka innehav har då gått sämst bland de utländska innehaven:


  • På ohotad förstaplats hittar vi det skandalomsusade BDC-bolaget Prospect Capital. De har haft motvind under väldigt lång tid nu och anledningen till att aktievärdet har dippat så pass mycket är främst två utdelningssänkningar samt även investerarnas bristande förtroende för ledningen som trots svikande NAV fortsätter att plocka ut sina förvaltningsavgifter. NAV står för Net Asset Value och är enkelt förklarat värdet på de papper som de förvaltar, deras portfölj. Sitter de på dåliga papper är ju inkomsterna högst osäkra om betalningar ställs in, och då minskar ju deras kassaflöde och då kommer de inte att ha täckning för sina utdelningar. Det är detta som har hänt under ganska lång tid nu. En lösning för att frigöra kapital är ju att minska på sina egna arvorden,  men det har de konsekvent vägrat göra, och klassas således som ett "aktieägarovänligt" förvaltningsteam. Vad ska man då göra med en sån här skunk? Jag har minskat något i bolaget, men kommer att behålla det och kassera in 10% yield varje månad, så får vi se vad de hittar på framöver. I november kommer de att meddela vad utdelningarna hamnar på under 2-3 månader framöver, och blir det ytterligare en sänkning så vete fan...
  • På andraplats kommer SABRA Heathcare REIT. Detta bolaget har jag inte köpt av egen vilja, utan fick det på mig när Care Capital Properties blev uppköpta av sagda bolag. Finns väl inte mycket att säga om detta, många analytiker tror att de kommer att återhämta sig när alla svallvågor från uppköpet samt diverse omstruktureringar har planat ut och de kan börja tjäna pengar igen. Vi får väl se hur det blir med den saken, under tiden kommer bolaget att ligga kvar i portföljen.
  • Tredjeplatsen innehas av Senior Housing Properties Trust, ytterligare en REIT som sysslar med seniorboende (döh!). Värt att veta om dessa REITs är att de både är känsliga för politiska beslut, samt även av hur det går med räntorna i USA. Fördelen är att de har framtiden för sig då fler och fler amerikanare kommer att bli äldre och de delar ut kvartalsvis förhållandevis hög yield sett till den risk man tar. 
  • Sist i listan över de rödaste aktierna finner vi det kanadensiska mediabolaget Corus Entertainment. Jag är faktiskt lite förbryllad till varför det har tappat så mycket på senaste tid. Inga utdelningssänkningar har skett, men heller inga höjningar. Senaste kvartalsrapporten var väl inte lika stark som man hade förväntat sig, men flertalet analytiker jag har läst om tror ändå att bolaget kommer att kunna upprätthålla sin höga yield under lång tid framöver. Denna aktie var en "dividend star" som hade en historia av höjda utdelningar, men detta mönstret nu är brutit, vilket kan ha påverkat investerarnas. Jag gillar denna månadsutdelare som ligger nu runt 9% yield samt endast delar ut 54% av sitt överskott vilket borgar för att det finns pengar att ta av vid sämre tider.


Hur kan man då sammanfatta detta? Helt klart ser vi ett samband mellan yield och risk/volatilitet. Sen är det ju lite surt att man skulle råka trampa på minan Prospect Capital. Tittar man på andra högriskaktier som t.ex. Orchid Island så ser de ut att ha väldigt svårt framöver att klara sina utdelningar, men de har trots det det senaste året endast gått ner någon enstaka procent, medan PSEC har tappat en fjärdedel av sitt aktievärde. Så är det med aktier, det går väl inte att kalla det för otur, men spelar man på fel häst så får man stå sitt kast. När jag läste om lite olika högutdelande BDCer för ca 1 år sedan var det betydligt fler artiklar som ansåg att PSEC var en bra aktie, jämfört med vilka som tyckte att Orchid var något att satsa på. Och nu ett år senare har vi facit. Det är åter igen bevisat att ingen kan förutspå framtiden, inte ens de mest förhärdade siffernördarna med sina fina analyser och stapeldiagram. Det är bara gissningar, spådomar.

Hur går det med dina utländska innehav? Följer du DJ World Index eller hamnar du till och med över?

lördag 21 oktober 2017

Utdelningar Oktober och Lyxfällan

Hallå där i stugorna. Nu är hösten här på allvar, färgen på träden börjar skifta i gult och rött och kylan, duggregnet och mörkret har kommit för att stanna. Detta är dock inte bara negativt utan ger ju även möjlighet till desto fler mystimmar inomhus med en trevlig film eller lite bloggskrivande.

Jag nämnde i det förra blogginlägget att jag hade sett (eller rättare sagt börjat se) ett avsnitt av Lyxfällan som handlade om en lagerarbetare med fru och barn som hade blanco-skulder på nästan EN MILJON, där pengarna uteslutande verkade ha gått till prylar och spel. Det jag då reagerade mot var hur en nattarbetande lagerarbetare kan ha en nettoinkomst på uppåt 27000 kr, det är långt mer än vad jag trodde att detta jobb kunde inbringa, men uppenbarligen hade jag fel. Är det bara pengarna man vill ha så verkar stalltipset vara att börja jobba på lager och strunta i det akademiska och studielånen.

Sen idag lyckades jag mellan blöjbyte och kladdfrukost se klart detta avsnittet, och blev om möjligt ännu mer förvånad över hur lätt denna pellejöns kom undan. För att ta några exempel:

* De hade två sprillans nya tv-apparater, datorer, fina möbler etc. Han fick plocka ut det värsta överflödet som de fick 6000 kr för av Skattegården, men det var hur mycket som helst kvar, som andra familjer brukar få offra, t.ex. möbler och inredningsprylar. Varför fick de t.ex behålla en ny 60" platt-tv istället för att sälja den för några extra tusenlappar och istället köra med en tjocktv som man kan hämta gratis? För mig är det principen som räknas, har man misskött sin ekonomi så mycket ska det svida, punkt.

* De hade två bilar, han jobbade natt och hon jobbade dagtid. I min värld borde det räcka med en bil, i värsta fall får man ta buss. Det är inte ok att man med sådana skulder får ha kvar två bilar. Dessutom kom Holmgrens Bil och gjorde lite reklam för 7000 kr där de låtsades köpa den ena bilen bara för att sekunden senare lämna tillbaka den. Vad lär sig slösaren av detta? Ingenting. Bort med bilen och pumpa upp hjulen på cykeln säger jag. Det handlar ju inte bara om vad de kan tjäna på bilen, utan att det kostar en hel del att ÄGA en bil.

Det enda jag kan gissa, om man bortser från att personen i fråga verkar ha ett extremt hetsigt humör och på något sätt har skrämt produktionen och att man inte vågade pressa honom, är att hans obegripligt höga inkomst gör att man inte bryr sig om att köra "all in" när det gäller att avyttra tillgångar. Men som sagt, för mig är det principen som räknas, har man misskött sin ekonomi så, så är det inte okej att både ha kvar kakan och äta den.

Nåväl, kanske mina trogna läsare har någon fundering kring detta? Dela gärna med er av denna i kommentarerna.

Då över till något trevligare, nämligen månadens utdelningar. Oktober är en ganska hyfsad utdelningsmånad och vi lyckades samla på oss utdelningar för hela 7823 kr. Nästa år tänker jag ha som mål att få minst 8000 kr varje månad (5000 kr för 2017), problemet är just december och september där inga högutdelare delar ut, utan det är månads- och kvartalsutdelare. Dessa företag delade ut denna månaden:


Nu blev det dessutom premiär för en skärmdump som visar det nya gränssnittet hos Avanza. Det är betydligt luftigare än det gamla, vilket jag gissar har att göra med att man vill mobil- och surfplatteanpassa sitt gränssnitt, det gamla var absolut igen höjdare att köra på surfplatta kan man minst säga. I övrigt har jag inget att klaga på.

Det har blivit en del affärer även denna månad, främst lite omfördelning av kapital där vi har viktat ner i det numera skandalomsusade Prospect Capital. Vete fan varför jag investerade i denna BDC över huvud taget, det verkar vara den mest ruttna av de alla, och har en ständigt sjunkande utdelning samt värde på skuldväxlar. I nuläget har de väl täckning för ca 70% av sin utdelning, vilket säger en hel del. Ledningen med Barry, Grier och Oswald i spetsen drabbas knappast av detta, de stödköp de har gjort är droppar i havet jämfört med de ofantliga summor de håvar in i s.k. "management fees". Ett ytterst aktieägarovänligt företag som bör undvikas, något som Snålgrisarna har lärt sig den dyra vägen.


Har du gjort något riktigt ruttet köp som du till slut sålde med förlust och som du undrar över varför du alls köpte från första början?

söndag 15 oktober 2017

Slösgrisar!

Ytterligare en helg har passerat. Det har lugnat ner sig lite på jobbet och således finns det tid och ork på kvällarna att skriva spännande och intressanta blogginlägg. Helgen har annars passerat utan några större utsvävningar. Det var den vanliga veckohandlingen på valfritt varuhus i närheten som för veckan har flest extrapriserbjudanden, samt lite städ och tvätt för att hålla Snålgrisarnas stia ren och fin. Herr Snålgris sålde dessutom en äldre iPhone som har legat i byrålådan och samlat damm. Träff bestämdes på en galleria i en större stad i närheten och medan jag väntade där på köparen satt jag och studerade alla människor som passerar. Detta är betydligt mer givande än att sitta med näsan djupt nere i en mobiltelefon skulle det visa sig...

Minns ni denna?


Det som jag ganska snabbt kunde konstatera, då det ligger både en ganska dyr mataffär och ett antal caféer, är att folk verkar "slösa" en hel del på saker som Snålgrisarna aldrig skulle få för sig att lägga pengar på. Det är speciellt nedan områden där det råder stor skillnad mellan oss och vanliga "Slösgrisar":

Gottegrisar

Snålgrisarna gillar såklart kakor, bakelser, glass och annat mumsigt. Dock har vi förmågan att kunna behärska oss från s.k. spontanshopping, där man går förbi ett bageri, eller en glassdisk och råkar bli sugen på något att stoppa in i munnen. Tårtor bakar vi själva, glass köper vi i storpack eller gör själv och kakor äter vi nästan aldrig, då vi helt enkelt inte gillar det någon av oss. Det var hur många som helst i denna galleria som köpte fika på det café som låg precis bredvid där jag satt och väntade. Jag roade mig med att kolla in priserna. En vanlig kaffe kostade 25 kr och en påtår kostade 5 kr. En kanelbulle kostade 20 kr och en mindre bakelse 25 kr. Så, alltså kostar en liten fika minst 50 kr här medan hemma går den max på 10 kr. Fikar man en gång i veckan kostar det alltså 2600 kr på café medan hemma går det högt räknat på 520 kr.
Det var även intressant att se hur många som kom ut ur den där mataffären med glassar i handen. Nästan var tredje faktiskt, speciellt om de hade barn i släptåget. Mataffären har placerat en frys med plockglass precis vid kassorna så uttråkade barn har all tid i världen att tjata till sig en glass. Dock var det många vuxna som även de hade fått med sig en glass trots flera och tunga kassar att bära. Herr Snålgris kan inte annat än förundra sig över vad det är som gör att man helt plötsligt får för sig att i oktober när man är och handlar köpa en plockglass för ca 25 kr, när man istället kan äta hur mycket glass som helst för samma pris när man kommer hem? Även vi Snålgrisar unnar oss en glass i solskenet på badstranden, men många verkar ta alla tillfällen som går i akt att köpa sig något gott.

Snabb mat

Lika fascinerande är det alla de på jobbet som gladeligen lägger mellan 60 och 100 kr på att köpa med sig mat till lunchen, istället för att laga mat hemma och ta med. Notera att ovan rubrik inte är särskriven utan de verkar tycka att det går mycket fortare och är mycket godare att köpa en klafsig baguette från Subway eller en mystisk sallad från Preem än att hacka några extra kycklingbitar och koka en deciliter extra ris när man ändå lagar middagsmat. Att ta med matlåda är så självklart för Snålgrisarna att vi inte behöver tänka på det, vi bara gör. Och vi vet vad maten innehåller, att den är god och näringsrik. En lunch på stan är som ett lotteri, speciellt om man tar sig en turkpizza hos den lokala glada pizzabagaren. Nyttigt är det i alla fall inte, och fattigare blir man också, samt garanterat rundare om magen. Det verkar som om många helt enkelt inte bryr sig om de lägger några tusenlappar varje månad på snabbmat, det går ju snabbt i alla fall...

Bilar

Snålgrisarna har en bil för att kunna transportera oss från punkt A till B. Bilen rullar på bra och den får sin årliga omsorg hos stans billigaste bilverkstad. Dock kan man snabbt konstatera att folk verkar i allmänhet lägga väldigt mycket pengar på sina bilar, speciellt på att tvätta och putsa dem. En automattvätt kostar här i byn från ca 200 kr upp till 350 kr. Att tvätta själv kostar antagligen en tjuga. Snålgrisarna tvättar bilen en gång om året, och då för hand. Vi har en grå kulör på bilen så den ser nästan aldrig smutsig ut, mer än på våren då allt salt ska tvättas bort. Då blir det en rejäl underredsspolning på den lokala GDS-macken. Många i vårat bostadsområde tvättar sina bilar minst en gång i veckan med högtryckstvätt, och det är ofta på helgerna lång kö till automat-tvätten. Att man tycker det är värt 300 kr för att få bilen tvättad är helt enkelt en gåta för oss Snålgrisar... likaså att man köper en massa dyra kemikalier för att hålla lacken fin under de år man äger bilen.

Köp stort

Vissa produkter som används hela tiden under livet och som har ett bäst före datum som överstiger Snålgrisarnas livstid kan man med fördel köpa i bulk, dvs riktigt stora förpackningar. Här räknas sådant som pasta, ris, tvättmedel, kryddor etc in och det köper vi på den lokala stormarknaden när de har 10% på alla varor. Sen kan vi t.ex. tvätta i flera år med ett pris per tvätt som antagligen är försumbart. Dock ser vi ofta att folk köper små dyra förpackningar som de får köpa om och om igen för de tar slut så snabbt. Kolla nästa gång ni är och handlar efter storköksförpackningar. Där finns det pengar att tjäna.

Märkeskläder

Har märkt att det är populärt att främst bland yngre medborgare att köpa s.k. märkeskläder där något företag syr på en logotyp och vips går det bra att höja priset 300%. Herr Snålgris har som bekant rest runt en hel del i Asien, och kan ju tala om att där är det helt andra priser på kläder än vad vi har här i Sverige. Kvaliteten är likadan om inte bättre ibland. Jag förstår uppriktigt inte de som lägger 500 spänn på en keps eller 700 kr på en bomullsskjorta och tror att de har köpt någon sorts toppkvalitet som aldrig går sönder. Jag bulk-köper mycket kläder när vi åker till Asien och det mesta håller år ut och år in utan att visa tecken på att bli slitet. Vissa saker slänger jag enbart för att jag tycker att de börjar bli lite ofräscha trots en massa tvättande, men gå sönder gör de sällan. Givetvis är inte produktionskostnaden för ett par boxershorts 99 kr utan kanske 2-3 kr, resten är marginal. Nej, Herr Snålgris tycker det är vansinnigt att betala en massa extra pengar för att en pryl har ett visst märke, och kommer givetvis att ta den fajten med Lilla Snålgris den dagen hon börjar utsättas för diverse grupptryck. Fru Snålgris är redan med på tåget och köper även hon kläder i bulk i Asien, och kanske ibland lite småinköp här i Sverige när det är rea på H&M. Det går för övrigt utmärkt att köpa märkeskläder i Asien också. Välj ut ett par jeans eller en keps, betala sen 5 kr extra till snubben där bak i butiken som sitter och halvsover med en cigarett i munnen så drar han igång sin symaskin och broderar in valfritt "märke", t.ex. Nike, så vips har du en märkeskeps för kanske 10 kr totalt. Det är liksom inte svårare än så...


Detta var bara ett axplock av alla de områden där Snålgrisarnas sätt att se på saker och ting skiljer sig från gemene man. Man kan ju samtidigt konstatera att det är tur att inte alla är som oss för då skulle antagligen det lokala caféet gått i konkurs för länge sen och de anställda hade kanske blivit långtidsarbetslösa. Dock är det ändå intressant att se hur olika man är i sin syn på vad som är prisvärt och vad man tycker är värt att lägga sina intjänade pengar på.

En annan sak som förvånade Herr Snålgris var under veckans avsnitt av Lyxfällan, hur en nattarbetande lagerarbetare kan få ut 32000 kr brutto. Och så gnäller metall och LO över att deras stackars medlemmar knappt har mat för dagen på de svältlöner som arbetsgivarna kan ge. Mig veterligen tjänar t.ex. nattarbetande sjuksköterskor bara en bråkdel av denna fantasisumma. Nu kunde ju inte denna pellejönsen hålla i pengar över huvud taget, men med en sån lön hade han på några år kunnat sluta jobba helt och hållet och blivit "fri", om han bara hade läst Snålgrisarnas blogg först :=)

Vilka "onödigheter" förvånar Dig att folk lägger pengar på?

torsdag 12 oktober 2017

Konsultens baksida

Det blir mörkare och mörkare utanför fönstret. Om några veckor är det dags att ställa tillbaka klockan en timme, trädgårdsmöblerna ställde vi tillbaka till garaget för länge sen. Börsen har tuffat på både upp och ner. Kämpigast har våra amerikanska innehav haft det med Prospect Capital i spetsen. Nu senast gick aktien ner över 4 % och hamnar snart under 6 USD på grund av en ny riktkurs på 5 USD. Detta har kostat Snålgrisarna en hel del i minskat aktievärde, men har samtidigt blivit otroligt mycket kunnigare om denna typ av externt förvaltade BPOs. Det är uppenbart att ägarna skiter i aktieägarna, och plockar ut samma förvaltningsavgifter oavsett inkomster eller om de blir tvungna att sänka utdelningarna, vilket de har gjort två gånger nu på kort tid, med kraftiga ras som följd. Kommer att ligga lång i denna och håva in utdelningar så länge det går, men kommer i framtiden inte nöja mig med en eller två positiva rekommendationer innan jag går in i ett liknande högriskprojekt.

Konsulter skrattar hela vägen till banken, eller...?

Läste på Avanza om företaget HiQ som Snålgrisarna har en post i. Tydligen går det väldigt bra för dem, de har en otroligt fin vinstmarginal, knappt inga skulder och höjer utdelningen lite då och då. De verkar vara aktieägarnas drömbolag helt enkelt. Men, tänker Snålgrisen och låter tankarna vandra till Prospect Capital, om någon tjänar väldigt mycket, så finns det ofta ett antal förlorare med i bilden som inte har det fullt så bra. Kan det vara ledningen? Knappast, Lars Stugemo som är VD för HiQ taxerade i runda slängar 7 miljoner förra året. Honom går det ingen nöd på... vilket det sällan gör för de som sitter högst upp i näringskedjan. Men hur är det för de som kämpar varje dag för att dra in dessa vinster, konsulterna? Vad vinner de på att det går bra och ett konsultbolag kan höja sin aktieutdelning? Inte mycket, visar det sig.

Herr Snålgris gick på tekniskt universitet i ungdomens glada dagar och vi är några kamrater som har fortsatt hålla ihop under åren, och brukar försöka träffas några gånger om året. I går kväll hade vi en sådan träff, där vi samlades på en pub i en större stad i närheten, åt god mat och drack ett antal pilsner. Jag hade länge funderat på detta med konsultbolag och deras vinster, då jag själv är konsult (dock för ett mindre, ej börsnoterat bolag) och hur det egentligen är att jobba på ett sådant ställe. Det är ju lätt att tänka sig konsultbranschen som en drömanställning där bonusar och feta löner och lyxkonferenser avlöser varandra i samma takt som tjänstebilarna rullar av bandet och in på företagens privata parkering. Inget kunde vara längre ifrån sanningen.

Mina bekanta jobbar för olika konsultbolag, så deras åsikterna rör inte något specifikt bolag, men andemeningen i dem går inte att ta miste på. Det finns inga direkta fördelar rent lönemässigt eller förmånsmässigt alls att jobba i ett av de större konsultbolagen. Tvärtom verkade det som om en av mina kompisar som jobbar som databasnisse hos en myndighet hade det betydligt fetare, och det för skattebetalarnas pengar.

Lönerna verkar ligga helt i linje med vad jag tränar, dvs runt 35-40" brutto efter ca 15 år i branschen. Här var det den myndighetsanställde som klådde flera av oss med sin lön, trots samma arbetsuppgifter och utbildning. Det hade länge gått rykten om att vissa myndigheter rekryterade aggressivt med höga löner då flera av mina egna kollegor hade flyttat på sig för att jobba där, och nu fick jag detta mer eller mindre bekräftat. Bonusar betalades sällan eller aldrig ut, oavsett vilket uppdrag eller timpris konsulten hade. Nån hade fått 5000 kr i bonus en gång efter lite tjat, men det var allt.

Hur är det med tjänstebil då? Vissa åkte några mil om dagen till kund och då var det egen bil eller tåg som gällde, som givetvis företaget ersatte resekostnader för. Det var aldrig på tal att få en tjänstebil, även om en av konsulterna hade pendlat i flera år till en och samma kund.

Förmåner i allmänhet då? Här vann den myndighetsanställde med knock-out. Ingen av de konsultanställda hade några speciella förmåner mer än de som är lagstadgade. Det var 40 timmars arbetstid, 25-27 dagars semester, några hade friskvårdsbidrag på runt 2000 kr om året och ingen hade någon föräldralön (där arbetsgivaren toppar på 10% av föräldrapenningen åt den anställde). Två av mina kompisar hade inte ens fått en egen dator när de blev konsulter. Den myndighetsanställde hade 30 dagars semester som ökas med 5 dagar varje år när man fyller 40 och 50. Han hade föräldralön när han var föräldraledig, frikostig friskvårdsersättning och gratis inträde till de kommunala idrottsanläggningarna via något avtal som de gjort med kommunen, och det fanns även möjlighet att träna på arbetstid nån timme i veckan.

Konferenser då? Blir det en vecka på Bali för konsulterna? Tvärtom, här verkade det vara vandrarhem och billiga konferensanläggningar som gällde. Givetvis sov man två och två i rummen, otur om man hamnar hos en snarkpelle. Det bjöds på mat (två- eller trerätters med ett glas vin och några lådor pilsner). Någon hade varit två dagar på Kreta en gång för längesen när företaget gjorde rekordvinster. Givetvis måste ju konsulterna tänka på sin vinstmarginal, så konferenserna hålles på veckosluten, fredag, lördag, söndag. Jobbigt om man är småbarnsförälder.

Myndighetspersonen skakade på huvudet åt detta. De åkte alltid på finare hotell eller konferensanläggningar, enkelrum åt alla, påkostade middagar och underhållning så det räckte och blev över. Givetvis på arbetstid, måndag till fredag. De brukade tydligen dela upp konferenserna i två delar så att alla kunde vara med, det går ju inte att tömma en hel myndighet på folk för att åka på konferens.

Vi hade en trevlig stund, maten var suverän och sällskapet alltid lika trevligt. Dock var det lite tråkigt att mina misstankar mer eller mindre blev bekräftade gällande de som är anställda på dessa välmående konsultbolag. Något måste man ju snåla in på i dessa tider av pressade konsultpriser, och det var uppenbart att det är de anställda som det snålas in på. Jag ställde frågan, varför de ens är anställda där om det är så mycket bättre att jobba statligt? Någon gillade de omväxlande uppdragen, en annan tyckte att det var en härlig atmosfär och kultur i bolaget och nån brydde sig inte så mycket, så länge han fick göra det han tyckte var skoj (nörden). Man var inte konsult för att bli rik eller att få förmåner, den saken var säker.

Trots detta hör jag ofta ute hos kund: "du som är konsult har väl råd..." när något kommer på tal där Herr Snålgris upplyser om att det t.ex. går att få en månad gratis om man provar X eller Y. Kanske var detta sant en gång i tiden, men nu är det en helt annan värld...

Vad har du för bild av konsulter? Lyxlirare eller arbetsbin?.